Til minne om Karl Liebknecht og Rosa Luxemburg (dikt)
Av Ture Nermann
När feghet kröp och fruktan dröp
och alla leder vek
och alla morska pampar stöp
och alla luften svek
Du stod, Karl Liebknecht, ensam rak
på gamla årens stig
och slungande mot himlens tak
ditt tapra: röverkrig.
Det finns ej man så stänkt som du
av smuts och vidglött hat,
det finns ej bragd så stolt ännu
som den du gjort, kamrat.
Ty dö i krig och dö i mord
det kan var lumpen träl
men låra jåvlar sanningsord
det fordrar järn i själ.